Som traditionen kräver bör några kräftor skivas såhär på höstkanten.
Som brukligt sparas inte på krutet varken på pynt eller mat!
Glada hattar, haklappar, Västerbottnisk ostpaj, sprit och såklart en miljard kräftor.
Såklart var det mycket mer, men det förstår ni ju.
Nytt för i år var surströmming. Ett roligt påhitt som inte smakade hälften så illa som
det luktade. Det kan bli ett återkommande inslag på kräftskiveriet!
Familjen var samlad och godsaker sköljdes ner med noga utvalda drycker.
Det sjöngs och skålades. Maten flög från faten. Hattarna flög av!
Ja vilken kväll det blev.
Efter ostbrickan blev nog de flesta en smula sömniga. Det var dags att runda av.
Åtta timmar av livligt frosseri fick vänta.
Jag och Smulan stannade till hos Ronnie och Elenor på vägen hem och passade
på att vända upp och ner på det mesta innan vi gick hem i höstmörkret.
 |
| Det bådade gott redan vid ankomst! |
 |
| Surströmmingen öppnades på ett doftsäkert sätt av papsen. |
 |
| Bubbel och outfit! |
 |
| Ganska nöjd ändå... |
 |
| Surströmmingen göms här någonstans! |
 |
| Smulans bygge. |
 |
| Inte så farligt ändå blev betyget. |
 |
| Gott vin. Bra inkörsport till tyngre vin. |
 |
| No neck - More fun! |
 |
| Efter-snapsen-shots! |
 |
| Ostbricka. En ost var givetvis från Flen, roande nog. |
 |
| Pappas ostbricka. Han körde öl istället. |
 |
| Hos Ronnie och Elle senare. Fullt ös typ. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar