streetsmartgallery

Molly.

Är en speciell hund. Det är min första.

Hon är säkert inte mer annorlunda än andra valpar eller andra staffar.
Men jag tycker hon är lite lustig.

Hon är verkligen en liten suris ibland. Hon vill inte kliva upp. Inte gå.
Inte sluta bita på saker och folk. Hon vill helst inte göra det jag vill.

Men så är det väl med valpar.

Hon har ett stort litet hjärta och är kärleksfull. Något som är nytt för mig.
Att en liten hund kan ge så mycket tillbaka. Hon är verkligen en bebis.

Det är svårt att förklara. Men det känns när hon sover på bröstet och snarkar
som en liten gris samt har en svart liten hundnäsa som piper på samma sätt som min.

De här två veckorna med Molly har verkligen lärt mig massor om hundar.
Och om mig själv. Och om tålamod. Ni som har eller haft hund vet precis.
Ni andra har säkert sett eller kommer att se hur det går till med Molly.

Det har blivit konstigt i hjärnan med hunden. Jag har blivit nörd.
Snart är jag en sån jävel med hundmotiv på tröjan som går och fluktar
på torrfoder i någon obskyr djuraffär på söder. Säg till då. Jag vill inte det.

Molly har även bett mig framföra hennes hatlista över andra och annat som heter Molly.
Jag vill inte vara en sämre hundägare än att jag presenterar den för er.

Det här är alltså hundens egna ord...

Molly Sandén - "En dryg jävel från ingenstans. Ett äckel."

Molly Nutley - "Såg Änglagård med henne nyss. Fy fan. Självgod. Hallå?"

Odd Molly - "Vad är udda? Skaparens hjärna? Nä dra inte in mitt namn i det här."

Black Molly - "Jävla copyfish! Jag är den enda svarta Mollyn. Jag käkar er alla!"

...alltså (pil ner).

Skräckögat

Just ja. Jag hittade julpynt med Staffordshire Bullterriers på.