Jag började min resa när snön låg och lurade och slasket föll.
Avslutningen blev grönskande och full av sol!
Känns som en evighet som gick över på åtta veckor.
Nu är det med ett visst pirr i magen som jag ser fram emot mina två sista
veckor på praktiken. Det blir som sagt ambulansen. Kan bli skoj.
Måste nämna Smulan också.
Hon har varit mitt stöd när allt varit jobbigt.
Jag har fått push och motivation varje dag, det har gjort våren enkel.
Livet är inte svårare än såhär egentligen!
Jag älskar dig baby! Nu kämpar vi på fram till semestern!
Intervaller i Vilstabacken. Smulan ser nästan oberörd ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar