Åtta veckor senare

Då har mina åtta veckor på avdelning på Kullbergska i Katrineholm gått.

Jag började min resa när snön låg och lurade och slasket föll.
Avslutningen blev grönskande och full av sol!
Känns som en evighet som gick över på åtta veckor.

Nu är det med ett visst pirr i magen som jag ser fram emot mina två sista
veckor på praktiken. Det blir som sagt ambulansen. Kan bli skoj.

Måste nämna Smulan också.

Hon har varit mitt stöd när allt varit jobbigt.
Jag har fått push och motivation varje dag, det har gjort våren enkel.
Livet är inte svårare än såhär egentligen!

Jag älskar dig baby! Nu kämpar vi på fram till semestern!

Intervaller i Vilstabacken. Smulan ser nästan oberörd ut.

I mitten av maj. redan.

Hallå där!

Ett år av mitt liv har passerat. Nu är jag 29.
Sista året som 20-åring är inlett, sedan är jag vuxen tror jag. I alla fall siffermässigt.
Givetvis skulle födelsedagen spontanfiras i glassplitter, sten samt ghettofågel!
Det slutade med Fireballöverdos och spya på lokal.
Inte det sistnämnda för mig dock. Jag klarade mig denna gång.
Hemfärden gick vingligt till vill jag minnas. Någon spydde i oasen här utanför.

MEN!

Praktiken rullar på och jag känner mig viktig.
Mina patienter tycker säkert också att jag är viktig.
Alla andra tycker säkert också att jag är viktig.

Men det tillhör ju yrket så att säga.
Det känns ju 1000 gånger roligare att glida runt på ett sjukhus än att harva i en källare.
Jag slipper lera och damm. Men andra saker är kanske inte lika roliga.
Men det är kul att sätta PVK:er, ta prover, blanda dropp och annat som jag kommer ha
tröttnat på innan jag kan legitimera mig som syster.

2 veckor kvar på praktiken i Katrineholm innan det blir ambulansäventyr.
Jag börjar spy på den där jävla vägen nu. Fy fan!
Och jag spyr på att få 2 Smulan-timmar mindre varje dag.
Det tär på'n! I tell you that!

En av vårens hittills bästa var en liten trip till Värmdö under Valborgshelgen.

Först gjordes ett stopp på Galna Glassen. Jävlar vilken galen glass det blev.
"Spare no expense" ekade i min hjärna.
20 minuter senare var jag döende i glassdöd. Gode gud!
Smulan med. Glassdöd.

Men det var som så mycket annat i mitt liv värt det. Helt klart.

Efter det lastades bilen full med pizzor från Pizzeria Pino och skärgården
var nästa anhalt på denna solgassande resa.

Vi han med ett stopp på en gård påväg till Lillsved och Smulan fick sin
dos djur innan vi åkte vidare. Jag iakttog och frågade. Trevliga djur dom där hästar.

På en brygga och i måsarnas sällskap roade vi oss på Saltkråka-vis.
Med pizza, vin och läskeblask för mig som körde. Möjligen visslade vi.

Vägen hem gick via färjor över Rindö till Waxholm.

Mycket gemytligt på min ära.

Nu är det dock måndag och ätardagen och jobbhelgen är ett minne blott.
Tillbaka till strikt diet och träning igen. Semester är endast 87 dagar bort.
Det är bara att kämpa på. Pengar ska sparas och kilon ska brännas.

Jag lovar att jag ska bli bättre på att rapportera. Igen. Men jag lovar.