Arvet

Detta nariga och smutsiga finger är arvet från min far.
Hur tänker jag nu, undrar ni.
Jo, min pappa är sjukt händig och fixar allt ifrån en grön gräsmatta till en oljig och äcklig bil.

Själv är jag en smula allergisk mot smutsandet, däremot gör mina gener att jag måste fixa grejer som riskerar att smutsa ner mig.

Senast idag lagade jag punkteringen på Marres cykel. En i raden av småhändiga saker som jag ärvt av min käre far.

Så tack pappa för att jag fick ärva en smula av din händighet.
Du är skyldig mig en bra tvål och en trevlig handkräm för mina trasiga fingertoppar.

streetsmartgallery's photostream

streetsmartgallery's photostream on Flickr.

Världens bästa coverband

RIP

Det känns alltid tungt att skiljas från en gammal vän. I detta fall två.
Jag kommer hitta er igen i en annan värld, samma modell (möjligtvis en halv storlek större).

Vila i frid kära skor - ni försvann alldeles för sent

Grymma dagar

Hur ska man annars spendera en ledig söndag om inte ute i det fria med en vansinnig
mängd marinerat fläskkött, en bra grill och trevligt sällskap?

Sagt och gjort.

Bilen packades och kosan styrdes mot landsbygden.
Trots nordliga vindar prickade vi in ett ställe nära vattnet där vi kunde smälla upp grillen.
Karréskivor, potatissallad, tomater och halloumi stod på menyn.
Det blev 6 timmar i solen innan vi gav upp, en smula rödare i fejset.

Värt att notera är att en resa till Grekland är bokad.
Det blir en vecka på någon ö, Lefkas heter den.
Blir nog grymt schysst. Mat, öl och sol. Semester helt enkelt.

Nästa vecka blir en tung pluggvecka som toppas med tenta i anatomi och fysiologi på torsdag.
Givetvis kommer det att bli en hel del pass på gymmet och några kilo kyckling och
torsk till lunch och middag. Tack och lov en lätt vecka med många reps.
Jag börjar känna mig sjukt sliten. Men det är bara att bita ihop,
jag ska ju skrämma greker och valla pensionärer i sommar.

Live från innergården

Pelle, det är han som fixar och donar i "oasen" (som han kallar det). Hoppas att han inte bränt alla pengar på blommor, utan lämnar in sin rollator på service också. Den är i ett förskräckligt skick.

Upp till bevis nu Pelle, får vi se prov på dina gröna fingrar. Eller är dom bruna?

Lycka är att vara hemma hos farmor och farfar

 

Tax

Förra året skulle jag försöka vara duktig och lämna in alla mina lönespecifikationer
då en gammal arbetsgivare hade fifflat med skatten. Det gör jag aldrig mer om.
Man får inte ett skit tillbaka när man är ärlig.

Istället för att betala staten cirka 1000 kronor så blåstes jag på nästan 3000 kronor.
Det är tacken för att den där jävla bonnläppen blåste skatteverket. Det blev mitt fel.

Jaja.

Förra veckan kom beskedet att jag får tillbaka. Inte mycket. 1300 kronor. Men ändå.
Jag har inte varit oärlig och jag har inte gjort några avdrag eller anmälningar.
Det blev ett snabbt sms till skatteverket. Så att dom inte hinner ångra sig.

Nu ska jag åka till Lundby och jobba på fritidsgården.

Vi hörs...

Skadad?

Det kan vara så att jag börjar bli en smula skadad av min utbildning.

Första kursen jag läste i år var medicinsk mikrobiologi och vårdhygien. Alltså en kurs om jordens alla bakterier, virus och andra ruskigheter. Hur dessa smittar och vad som händer när man smittas. Men också hur man kan förbygga och minska risken att bli smittad och framförallt smitta andra.

Nu lägger jag märke till alla människors smittospridande överallt. Det är hostningar och nysningar rakt ut, i handen och sedan tas det i räcken, händer, pengar och så vidare.

Nu kanske det låter som att jag har världens jävla bacill-skräck. Så är inte fallet.
Den är måttlig. Men en smula skadad.

Måttet rågades idag.

En man på Ö&B snöt sig i handen. Inte bara en gång, utan TVÅ gånger.
Känn på den och tänk på varför ni jämt är sjuka.
Det är tack vare såna som honom som alla virus lever loppan året om.

Turn the page on the day, walk away...

Detta är alltså den färska bloggen som jag kommer använda från och med måndag.

Bort med allt det gamla och in med det nya. Kanske ett år för sent.
Men nu har ni i alla fall fått florera i mitt intresse för sjuka djur och mitt relativt stormiga liv.
Vi kommer alla att sakna en del klassiker, men jag kan försäkra er om att dessa minnen finns
djupt rotade i alla våra hjärnor och de fysiska bilder som finns kommer att finnas för evigt.

Hoppas ni kommer finna den här sidan av boken lika roande som förra.

Nu kör vi. Mot våren.


Lyssna på: Kvelertak - Mjöd