Vårt fastighetsbolag är ett kapitel för sig.
Tidigare har det varit tvivelaktiga besiktningar, uteblivna reparationer,
ersättningar som "glömts bort" och andra konstigheter.
Senast i raden av dessa konstigheter är handfatet i badrummet.
Det var sprucket när jag flyttade in och skulle således bytas ut.
Detta var i juni 2010. Jag kunde inte vänta längre så jag ringde bolaget i förrgår.
Inga problem, en rörmokare ordnade det. Nytt och fint.
Men han hade något på hjärtat eftersom karln ringt mig under dagen.
Jag ringde upp lite senare och möttes av ett ytterst besynnerligt erbjudande.
För den nätta hyreshöjningen med 20 kronor per månad kunde han sätta
in en ny blandare (kran). Någon tjofräsmodell med spak typ.
TJUGO KRONOR I MÅNADEN!
Jag avböjde.
Istället satte han dit någon gammal (eller den gamla) blandaren som
han på eget bevåg modifierat. Inte helt lyckat kanske.
Jag skulle skämmas om jag vore han. Yrkesman och allt. TVI!
Tack för erbjudandet mitt kära fastighetsbolag.
onsdag 26 oktober 2011
torsdag 20 oktober 2011
Det piffiga vardagsrummet
Sådärja! Då var det nystylat i vardagsrummet.
Det började med en idé om att klä om den sjukt hemska fondväggen som varit som
en bajsfläck på den södra väggen sedan fondväggens storhetstid.
Detta ledde till en ommöblering, som inte blev så bra med de gamla möblerna.
Tur att det inte är så långt till IKEA. Lilla blå smockades full med kartonger.
Skam den som ger sig sade vi och körde med öppen baklucka hem!
Det svåraste på förhand var att komma överens om en tapet.
Men i verkligheten var det ju så jävla sjukt lätt. Som en plätt liksom.
Ännu lättare blev själv tapetseringen. Kanske inte för pappa dock.
Tusen tack för hjälpen och varsågod för att du inte behövde sätta en
hemsk papptapet med mönsterpassning och hela kittet!
Detta är det färdiga resultatet. Se och njut.
Det började med en idé om att klä om den sjukt hemska fondväggen som varit som
en bajsfläck på den södra väggen sedan fondväggens storhetstid.
Detta ledde till en ommöblering, som inte blev så bra med de gamla möblerna.
Tur att det inte är så långt till IKEA. Lilla blå smockades full med kartonger.
Skam den som ger sig sade vi och körde med öppen baklucka hem!
Det svåraste på förhand var att komma överens om en tapet.
Men i verkligheten var det ju så jävla sjukt lätt. Som en plätt liksom.
Ännu lättare blev själv tapetseringen. Kanske inte för pappa dock.
Tusen tack för hjälpen och varsågod för att du inte behövde sätta en
hemsk papptapet med mönsterpassning och hela kittet!
Detta är det färdiga resultatet. Se och njut.
tisdag 4 oktober 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)